Peter Pettigrew

 

 

Peter Pettigrew  

Vi går till slut nu till måls med de få nya karaktärer vi möter i H.P. 3 när vi nu kommer till Peter Pettigrew, alias Singersvans.

 

Pettigrew är en av de mest intressanta karaktärerna vill jag påstå, visst är han en av de mest hemska karaktärerna men det finns så mycket runt den här karaktären som gör honom så intressant.

 Vi talar ju om en karaktär som har en väldigt otydlig bakgrund som kan ge ett bättre djup till karaktärens aktioner. Men någon kan nog säkert känna att man haft en klasskamrat som liknar den yngre studerande Pettigrew, någon som ligger efter intellektuellt och verkar vara något disträ. 

 

Pettigrew är ingen av de större mer utmärkande skurkarna, där har vi flertalet tydligare och färgstarkare sådana. Han är i mycket någon slags biskurk vars motiv och omständigheter är något svagare och mindre distinkt bredvid sådana som Snape och Voldemort till exempel. 

Icke desto mindre är han en konfliktbärare, utan hans medverkan och inblandning kring flertalet konflikter och händelser skulle de inte existera. 

På så sätt blir han en otroligt viktig karaktär för i stort sett väldigt många delar i historien…

 

När vi då kommer till hur Pettigrrew har blivit i filmatiseringen finns det dock en hel del att ifrågasätta tyvärr… 

Det jag främst behöver påpeka är hur enormt väsensskild framställningen av honom är i förhållande till boken. 

Det känns som om ingenting riktigt stämmer alls stämmer överens med honom rent fysiskt när han tvingas fram till sin mänskliga form. När han bara ska se ut som en lätt nedgången man med distinkta drag av råtta ser han mer ut som en mutation av uteliggare och vildsork i filmerna. 

Vi ska dessutom inte tala om den regi han har. fått, precis som Oldman spelar han över något kopiöst men faktiskt snäppet värre! Skådespelaren Timothy Spall är normalt sett en otroligt kompetent skådis men med det överspel han regisserats till framstår hans Pettigrew mycket mer patetisk än vad han är egentligen.

 

Ungefär som med Sirius Black skriver regissören in honom i ett fruktansvärt hörn, till och med nästan in i ett värre hörn som är i närmast i direkt 90 grader om ni förstår vad jag menar. 

I film fyra, som ju är allmänt känt känt som Harry Potter- filmseriens främsta fiasko, börjar hans spikraka färd till undergång!  Hans roll har blivit mindre än den ska vara, nästan till och med bokstavligen, bara för att krympa mer och mer. Det samma sker dessutom med hans karaktär för han blir bara mer och mer en parodi på sig själv!

 

Stackars David Yates lyckas tyvärr inte vända hans karaktär på rätt sätt på rätt köl inför final- filmerna. Det är antagligen därför Pettigrews öde blev som det blev, jag var personligen vid ögonblicket där han skulle dö enormt förvirrad och upprörd över att han bara blev Lamslagen och inte dödad av sin egen hand bokstavligen. 

Det enda rimliga till det måste vara på grund av att han blivit så inskriven i ett hörn som vi konstaterat.

 Pettigrew är direkt ohotat film- seriens karaktärs- haveri!

 

När jag ska presentera min skådis är det åter då så att tiden har gått ett bra tag sedan jag valde denna skådespelare. I just detta fall råkar denna person vara lite yngre än de andra skådespelarna jag valt till de vuxna Marodörerna så det känns inte lika mycket som att han har åldrats i skillnad till de andra.

Mitt val av skådespelare är Peter Viitanen. 

Han är nog Sveriges hittills främsta så kallade ’Hot Rodent Man’ vilket gör honom mer lämpligare i rollen än Spall definitivt! Med lite uppruffad kostym och mask kommer han bli precis den Pettigrew man förväntar sig. 

Viitanen är en nu uppvuxen barnskådis som är en lagom bra etablerad skådis nu för denna roll, bland hans yngre roller märks kortfilmen Sixten och Pip- Larssons. På senare vuxen tid har han varit med på teaterscenen men gjorde sin hittills största huvudroll i tv- serien Försvunna Människor.