Sir Cadogan

 

Bland alla bikaraktärer som förekommer i Harry Potters värld finns det dom som har en tydligare roll än andra.

Vissa är rena nyckelroller, som dock är en mindre roll till en början, medans vissa fyller en funktion som koniska sid- karaktärer men där finns de karaktärer som blir så små att de försvinner i mängden. 

Den här karaktären som det handlar om nu uppfyller nästan alla tre nämnda punkter, det är porträttet av riddaren sir Cadogan. 

 

Han är i alla händelser en komisk karaktär men som har så lågt avtryck på den stora historien att han försvinner i samtliga kommande böcker i serien. Ändock fyller han en tydlig funktion i denna tredje installation i Harry Potters värld utöver den komiska karaktär han nästan enbart blir.

 

Men i filmen har han fått ett udda öde i det hela, han dyker i absolut ett enda sammanhang i hela filmen, enbart en ynka scen. Han har i alla händelser dragit det kortaste strået av alla karaktärer i filmen, man har skruvat upp hans karaktär till värsta möjliga toppläge. 

Sir Cadogan är definitivt en karaktär man vill se mer av men på rätt sätt så man får en bättre och grundad bredd på på de komiska karaktärerna. 

 

Så vem vill man se i denna roll då, en viss sak är det att karaktären befinner sig i ett visst fack där man blir inrutad att välja den mest tacksammaste skådisen. 

Kanske är det just det man gjort i filmen men då är det isåfall en av film- seriens sämre rollbesättningar enligt mig…

 

Mitt val av skådis är Linus Eklund Adolphsson, en av Grotescos många stjärnor. 

Han har absolut lagom bredd för karaktären, en naturlig komisk tajming på ett underfundigt sätt. Han är kanske inte enormt folkligt känd än så länge vilket ger hela ensamblen lagom jämnvikt för det inte ska bli kändis- bonanza av det. 

På så sätt blir han en perfekt rolig riddare och karaktär i ensamblen!