Hemligheternas Kammare, Recension

 

 

Hemligheternas Kammare, Recension

Eftersom det blev en hel del att få med för att göra en recension på De Vises Sten- filmen rättvis blir det två olika inlägg för att recensera de två första filmerna. 

När andra filmen kom ut hade Harry Potter blivit väletablerad i barnlitteraturens värld. Tre böcker i serien hade getts ut och företag sprutade ut sig merchandise- produkter, media och allt möjligt så den industrin blomstrade och vi fans fick aldrig nog! 

Så med film två behövde man knappast oroa sig för dess framgång för alla fans hade längtat sig blåa efter den! 

 

Film två, Hemligheternas Kammare, visste därför med en film i backspegeln hur den skulle se ut! Rent visuellt behöll man så mycket snarlikt från ettan man kunde därför så de unga fansen skulle känna igen sig men historien är ju dock något mörkare än föregångaren. 

Filmskaparna lyckas dock balansera det oerhört bra så den ena sidan inte tynger ned den andra. Det allra värsta kommer förns i slutet så de yngsta fansen kunde hoppa över det hemma iallafall över VHS och DVD. I biosalongen var det nog en annan femma…

 

Ungdomarna i rollerna hade växt till sig nu och växt in sig i rollerna, där märks de som har de större rollerna som Radcliffe och Felton mest. De båda visar tydligast att de är barnstjärnor att räkna med, visserligen inte ska vi inte förringa de andra ungdomarnas insatser, men det är dom som får mest att jobba med. 

Även de vuxna får visa var skåpet ska stå, Kenneth Branagh som Gyllenroy Lockman ger filmen viss tyngd med sin uppenbarelse, de nya vuxna skådisarna ger sitt egna avtryck på filmen.

Men den största stjärnan är faktiskt Dobby som introducerar banbrytande häftiga specialeffekter till filmvärlden. Faktum är att alla specialeffekter i filmen höjer filmen enormt för de effekterna står sig till och med cirka 25 år senare!

 

Film två visar med andra ord hur stark den är och har lyckats att balansera ut tempot bättre fördelat än den första. Man har lyckats bättre textur- mässigt bättre än den första, den är mer bokstavstrogen alltså. 

Det gör faktiskt filmen snäppet bättre än den första, den har liksom hittat den rätta knycken! Film Två är på prispallen tillsammans med Film Ett men tvåan trumfar över ettan!