Kentaurerna

 

 

 

Kentaurerna

Vi har nu faktiskt nått första delmålet i castandet av De Vises Sten med detta inlägg! När dessa karaktärer är de sista att introduceras i historien sätter vi punkt här, Den Mörka Skogens kentaurer.

 

Kentaurer är ju ett häftigt mytologiskt varelse som faktiskt inte synts så mycket som man tror i senare fantasy- filmer, detta då det säkert med viss rätta är svårt att göra dem så levnadstrogna och snygga som möjligt även med dagens teknologi. 

Det är så klart svårt att göra kentaurer snygga för film, detta då man ska kunna förena häst och människa till en och samma varelse. Vad gäller hur man designat dem för H.P.- filmerna så har man inte lyckats helt och hållet bra tyvärr… 

De kentaurer vi möter i filmerna har alldeles för hybrida drag än de normalt sett har, även den mänskliga delen ser allt annat ut som en människa så de blir mer skrämmande än de ska vara. Dessutom är alla så gott som identitetslösa, utom kanske Firenze i De Vises Sten som ändock har långt ifrån mycket till identitet. 

 

När jag tänker mig kentaurerna vill jag dels få dem att se ut mer som kentaurer avbildats i kulturhistorien, helt mänsklig överkropp och huvud som synkroniserar ihop med hästkropp. Dessutom vill jag banta ned de kentaurer som figurerar i handlingen ned till de som endast har störst inverkan på historien. Dessa som blir kvar är Firenze, Bane och Magorian ( som egentligen inte dyker upp förns i Fenixorden). Kentauren Ronan stryker på foten som faller bort i total glömska efter denna bok. 

Jag tänker dessutom dra samtliga tre kentaurer på en och samma gång i samma inlägg.

 

Jag börjar först med Firenze som har störst plats av alla kentaurer i historien. Han beskrivs som en ljus och vacker häst, det totalt motsatta som han ser ut av det vi ser i De Vises Sten- filmen. Det är då svårt att inte välja en välbyggd hunk i sina bästa år för den rollen. Mitt val faller på Christian Hillborg, musikalartist och skådespelare mest känd från Ledin- musikalen En Del av Mitt Hjärta. 

Vackrare och hunkigare för den rollen finns inte.  

 

 

 

En annan av kentaurerna är Bane, som är Firenzes raka motsats i både ideologi och utseende. Han beskrivs som mer vild i utseendet och mycket mörk päls, det får mig att vilja synkronisera den mörka hästkroppen men en mörkt färgad man. Den skådespelare jag väljer då är en som inte har fått ett folkkänt namn än, John Alexander Eriksson. Han har hittills stått mest teaterscener och gjorde nyligen rollen som Othello på Dramaten. Tittar man på bilden ser man också att han har ganska distinkt naturliga drag som lutar lite åt vildhäst. 

 

 

 

Sist ut har vi Magorian, kentaurflockens ledare, som ju egentligen inte dyker upp förns längre fram men när vi tar bort Ronan så kan Magorian få kliva in redan här istället. Vi får väldigt lite beskrivet av hans utseende så man är någorlunda fri att skapa sig en bild av honom. Den skådespelare jag väljer kan tolkas som något långsökt, mitt val är Peter Gardiner. Han är nämligen lätt färgad vilket inte beskrivs till hundra procent att denna kentaur ska vara. Det handlar lite mer om att integrera fler färgade skådespelare till ensamblen plus att hans hudfärg synkroniserar bra till den kastanjebruna pälsen på hästkroppen. 

Gardiner har mest synts på Stadsteaterns pjäser men har några större roller framför kameran, bland dem kan Nile City nämnas men även i Othman Karims film För Kärleken och nu senast i juldramat Äntligen!